FÖRDOMAR OM PSYKOSER

 

 

 

Kära vänner.
Det finns en sak som inte många vet av om mig eftersom jag skäms över en sak.
Jag vågar inte prata om det utåt för folk har sina fördomar och tror fast det egentligen är något annat.

Jag lider av psykoser, folk har den uppfattningen att det är farligt för omgivningen och så är det absolut inte. Mina psykoser startade vintern 2012/2013 genom trauma som hände sommaren 2012. Jag hade ingen aning om att jag hade psykoser, hallucinationer, paranoida och vanföreställningar.

Allt började att jag förträngde allting med trauman och fick inte någon att prata med så hjärnan spelar upp traumatiska händelsen så ibland skakar huvudet så får jag uppleva det igen i overklighet. Det har inte hänt såna tillstånd på länge nu.
Jag har svårt att uppfatta verkligheten - overkligheten. Får för mig att man har pratat om något så har det inte hänt, normala diskussioner.

Jag är rädd för människor, jag tror att flesta vill mig illa. Jag kan tro att någon ska skada mig.
Det har hänt att jag gör saker utan att jag vet om det. Men det har inte hänt på länge. Jag har blivit bättre.

Visst det låter läskigt, för mig är det läskigt eftersom jag inte är medveten när det väl händer. Omgivningen märker inte av när jag får de tillstånden. När jag får reda på det är då när folk anklagar mig för att ha sagt något eller då jag blir sur över andra har sagt / gjort som i verkligheten inte har hänt.

De flesta människor tror att personer med psykoser kan misshandla / skada och döda andra. Så är det inte. Då måste det vara starka psykoser som har signaler från en makt som tar över personen med psykoser och får för sig att man är hotad och lär försvara sig och det är schizofren.

Jag blev bättre i februari 2014, blev inlagd på psyk av dessa jobbigheterna i 2 veckor och efter det har det vart bättre med mig.

Även om det är bättre så är jag inte fri ifrån dessa. Men det är naturligtvis inte skadligt eller påfrestande mot andra. Jag har lärt mig att acceptera mina psykoser och försöker tänka om när det väl händer och ber om ursäkt till personerna som reagerar på mig när jag svarar på tilltal när orden inte har sagt ifrån personen.

Jag hör dock inte vad som sägs, rösterna är jobbiga men det går att märka av när det väl händer.

Låt mig säga hur en dag kan vara med psykotiskt tillstånd. Du går på stan med din kompis och kollar på butiker. Din kompis ropar på dig, du kollar runt och din vän står bredvid dig. Du frågar: Va?! Och din kompis säger att hon/han inte hade sagt något. Du reagerar eftersom det lät verkligt att din vän ropade på dig.

Du sitter med din partner/ någon medlem i familjen / vän som stressar upp dig. Du blir orolig och allting är för mycket. Personen går på dig tills du får ett spel i huvudet och plötsligt svartnar det i ditt huvud. Du sitter vid datorn och chattar sen när du är klar så frågar du personen du är med varför hen är sur på dig.
Då hade du i verkligheten inte suttit vid datorn och istället gått på den du är med genom att sitta och fråga konstiga frågor som du inte ens skulle ställa. Och sagt saker som är konstiga som personen har blivit upprörd av.
( sånt här lär omgivningen lära sig att man inte stressar upp eller bråkar med en med psykotiskt sjukdom. Tjafs/stress förvärrar symtomen )

 

 

Det här är riktigt jobbigt att lida utav. Dock så har jag idag kämpat egenom det mesta och försökt få omgivningen att förstå och det kommer de aldrig att göra. Enda sättet är för omgivningen ska göra är att acceptera en med psykos och inte ge personen stress och tänka på vad som kan förvärra personen med psykotiska sjukdommar. Jag sitter och lider av vardagen att aldrig riktas mot mig. Kommer det en polisbil så tror jag att polisen är ute efter mig när jag inte har gjort något. Verkligheten blir allting riktas mot mig. Otroligt jobbigt. 

Då kan personen men psykos få en lättare vardag med förståelse. Det är folk i omgivningen som även påverkar en hel del. 

 

- Jag var en gång en människa som inte var rädd för att träffa nytt folk. Jag var en gång en människa som hade lätt för att vara öppen i omgivningen.  Jag hade en tryggare vardag och det här försvann när människan dödade JAGET som jag en gång var.Jag förlorade mina vänner som inte ens kunde sätta sig bredvid mig och höra min orsak och varför jag förlorade mig. Jag blev ensam och fick kämpa hela min energi att få tillbaka dem. Jag fick aldrig tillbaka vissa av mina människor som fattas i mitt liv än idag. 
Jag är fortfarande sårad, jag behöver dem. Kärlek är det bästa, en medicin för att tillfriskna. Att ha någon vid sidan av och säger - allting kommer bli bra. 
 

A model´s diary | |
#1 - - Jessica:

Det är märkligt att människor år 2014 fortfarande ser psykiska tillstånd som tabu. Förmodligen för att man inte har lärt sig rätt ännu. Psykiska sjukdomar är precis lika "vanliga" som fysiska och borde heller inte ses som något annat. Sjukdom som sjukdom eller hur?

Stå på dig och var stark. Jag hoppas att du helt tillfrisknar från dina psykoser.

#2 - - Anonym:

Jamen skat pige det er inget at dkäms for husk du dur som du er se fram ikke bag se ljyset frame dag jag kan jag vil så blir det läter skat vi komer ikke af med det forfludne men lär at handled med det i bragder jag er 61 år har gåt i genen meget Kristiania knark alkohols por brangsen men vännen inget jag angra vännen min ❤️🌹🌹🌹💋

#3 - - Anonym:

Så bra skrivet

Powered by Jasper Roberts - Blog
Upp